Jourhem

 

Att vara jourhem åt en fyrbent kamrat som behöver hjälp och kärlek är mycket givande, Att se en individ växa och skaffa sig självförtroende är otroligt roligt. Det kan kosta en del tid och tålamod, men det kan det vara värt.

Du som är jourhem skall

  • Stå för Hundfoder, tuggben och dylikt
  • Daglig motion/lek
  • Social uppfostran
  • Kontinuerlig rapportering till ansvarig gärna dagsfärska kort
  • Tänka på att ha möjlighet att låta familjer eller intressenter komma hem till er och hälsa på hunden.
  • Vara 18 år fyllda
  • All inköp till Jourhunden återbetalas ej

Det man kan tänka på som jourhem är att man har första ”tjing” på hunden.
Ibland säger det ju bara klick!!
Tänk på att hunden ska flytta så småningom, det kan vara jättetufft!

Hundrondellen står för

  • Olycksfallsförsäkring hos IF. Vi avslutar försäkringen när hunden blir placerad.
  • Kontakten med eventuell adoptions familj, annonsering(om vi ej kommit överens om annat)
  • Råd och stöd

Lite om att vara jourhem

Jag heter Mona och jag har varit jourhem för Hundrondellen sen de startade, innan det för ADA.

Min första hund från de var Max. En riktig filur. När han kom till oss var han rädd för cyklar och bilar. Mycket tålamod krävdes för att han skulle kunna känna sig trygg med trafiken. Han kunde ej vara lös till en början. Han älskade våran son som då var tre. Han var inte rumsren. Ganska reserverad mot främlingar, speciellt män.

Men efter en tid så var det som om allt sjönk in hos honom, visst kollade han trafiken men han var ej panik slagen. Gick lugnt i kopplet. Sedan kom han underfund med att det var mycket bättre att kissa in revir ute ist för inne. Då fick man ju godis och beröm!

Dessutom så släppte han sin misstanke om andra människor. Inte så att han sprang fram och viftade på svansen när det kom främmande men han tittade och sedan konstaterade han att allt var ok, gick och la sig på sin plats(i soffhörnet) och drog en jätte suck, ungefär som om han sa: ”Det är skönt att kunna känna trygghet!”

Tom min sambo som ej är jätte hund van blev kär i Max, men efter en ganska kort tid så var det dags för Max att flytta till en egen familj.

Det kom ett par och hälsade på efter många mail. Dom bodde i en storstad men var mycket på landet i sin stuga. Mannen i huset kunde ha med max på jobbet vilket var perfekt.

Dom knackade på och Max sprang till dörren som vanligt, men sen hände ngt underbart han viftade på svansen och pussade dessa människor!!! Snacka om att min haka föll.

Sedan kom dom in och tog en fika medan vi pratade om ditt o datt, då kommer Max igen och lägger sig mellan benen på mannen!! Ungefär som om han ”valde” dessa människor. ”Okey jag är redo att flytta nu”.

Mina tårar rinner fortfarande nerför min kind när jag tänker tillbaka men det är pga lycka inte sorg!!

Det är inte bara en dans på rosor, som sagt men det är så värt eventuella hinder, dessutom har vi i hundrondellen ”24 timmars” jour på rådtelefonen !!! Tänk på att hellre fråga en gång för mycket än en för lite samt att INGEN fråga är för dum!

Nu hoppas jag att ni har funderat klart och fyller i intresse anmälan för att vara jourhem.

Det gjorde jag för nästan tre år sen och jag har aldrig ångrat det en enda gång!!!!