Jumbo har fått en ny familj. Tack vare detta har han fått en ny chans till att få leva ett liv bland människor som bryr sig om och älskar honom. Vi på HundRondellen vill från botten av våra hjärtan tacka Jumbo:s nya familj för denna livsräddande insats och hoppas ni kommer få många roliga och gosiga stunder tillsammans. Välkommen hem Jumbo!

Nu har vår kravmärkta hund Jumbo bott hos oss sedan 25 november 2009. Hund förresten, ibland tror jag att det är ett gosedjur vi har fått i huset. En riktigt stor och gosig nallebjörn. När han kom så pinkade han in sig på en gång och sedan dess har han skött sig exemplariskt. Har alltid sagt att jag inte vill ha några hundar i soffan eller sängen men det har han ändrat på. Han har bara lagt sig där och krupit tätt intill och lagt sitt stora huvud i knäet på en som den självklaraste sak i världen och att flytta på 36 kilo hund som bestämt sig för att ligga kvar kräver sin man som man säger.

Det här är en kille som är lugnet själv i alla situationer. Vid hundmöten bara piper han lite för han vill gärna hälsa på alla både människor och andra hundar men går fint förbi trots att jag har två hundar som gör utfall, gissa om jag är lycklig över det. Bilåkning är en favorit, det har vi märkt när vi har varit ute i skogen och han har fått upp ett rådjursspår för då blir han döv och när man själv gett upp och gått hem så kommer han åkandes i bil hem ett par timmar senare. Mina andra hundar har antingen letat upp mig i skogen efter en stund eller suttit på bron när jag kommit hem men inte Jumbo, han har liftat hem. Tyvärr så har det hänt ett par gånger så nu är det sele och spårlina som gäller tills inkallningen sitter lite bättre.

Han var lite orolig i början när jag åkte iväg på ärenden trots att de andra hundarna var hemma så jag har hittat tomma bullpåsar, sockerkaksformar (de var inte tomma när jag åkte hemifrån) tomtar och lite av varje i sängen när jag kommit hem. Men det har blivit bättre och bättre.

En dag hörde jag att någon nös och frustade inne i mitt sovrum och gick dit för att se vad som var på gång. Jag ångrar att jag inte hade närvaro att ta fram kameran för där låg Jumbo i min säng och hade mördat min fina dunkudde i anddun och det såg ut som det hade snöat. Det var inte så lätt att låta allvarlig när jag frågade honom vad han gjort för han såg så jättekul ut. Nåja, städningen var inte så kul för det var dun överallt och jag dammsög dun flera dagar efteråt.

Det här är en kille som man bara älskar när han tittar på en och viftar på sina ögonbryn och får bekymmersrynkor i ansiktet, då är han helt oemotståndlig. När klockan ringer på morgonen så kryper han tätt intill en och snusar en i håret och suckar och är hur mysig som helst. En riktig kanonkille.

Mvh Ulla m. familj och Jumbo, Nica, Codita och Indy