Nadja har fått en ny familj. Tack vare detta har hon fått en ny chans till att få leva ett liv bland människor som bryr sig om och älskar henne. Vi på HundRondellen vill från botten av våra hjärtan tacka Nadja:s nya familj för denna livsräddande insats och hoppas ni kommer få många roliga och gosiga stunder tillsammans. Välkommen hem Nadja!

Hej

Nu har Nadja varit hemma i 5veckor,det har varit fantastiskt kul, spännande och förvånande. Det har så otroligt snabbt och lätt att vi förvånas och gläds ikapp med hennes viftande svans . När vi tänker på hennes entré i vårt hem kan man inte annat en förundras. Det 1;a veckan vifta hon inte ens på svansen ,Vi visste faktiskt inte hur svansen riktigt skulle se ut ”vara ”rakt ut eller bara hängande ….. Det vet vi nu, efter en vecka börja hon vifta lite, lite… försiktigt på svansen till mig oj…vad jag/ vi blev lyckliga det var så man blev riktigt tårögd . Sen gick allt snabbt efter några dar vifta svansen ordentligt och hon börja även vifta till alla i familjen.

Nu 5 veckor viftar hon försiktigt till både vänner och andra hundar. Hon var faktiskt rädd för hundar i början, vilket vi blev lite förvånande över. Vi vet också hur svansen ser ut som en ” glad grisknorr ”fast i klädd en rävs yviga skepnad. Det är fantastiskt hon är väldigt lätt att ta med ,vi var i fjällen över påsken hon tyckte om snö, vila när vi åkte skidor mm. Likaså var vi på släkt träff hon var lugn ,glad som hon varit med oss hela sitt liv. Hon var hemma hos mina svärföräldrar la sig och sov lekte lite och charma alla.

Fast jag vill påpeka den roligaste av hela familjen tycker Nadja är vår dotter som är 16 år när hon kommer hem från skolan leker hoppar , springer de ikapp. Nadja fick också träffa vår son som kom hem under påsklovet, han är 18 år sista året i gymnasiet. Han saknar våra ga. hundar och längta efter att träffa Nadja och efter att par dar var de kompisar ,Nadja vifta på svansen ikapp med glädjen i sonens ögon. Nadja förstod att han hörde till oss trots att vi haft besök under stort sett hela påskveckan .Hundar är fantastiska att förstå vem som tillhör familjen och inte.

Jag har lite tips som jag tror varit bra för Nadja. Vi har inte släppt henne än utanför vår trädgård som är inhägnad. Jag lämnar gärna inte henne själv ute fast trädgården är liten. Hon kan hoppa och gräva extremt bra. Vi har dörren öppen så hon kan gå in när hon vill. Vilket hon nu gör. Hon var extremt rädd för dörrar och grindar i början.

Det första 2 veckorna var hon kopplad inne ,först med det långa kopplet släppande efter sig ,på så sätt kunde vi stoppa henne innan hon jag upp sig för allt BOKSTAVLIGEN ALLT. Vi gick sen över och koppla henne med ett litet typ 15cm (telefon snöre till mobiler) så vi lätt kunde få kontakt allt för att undvika stress och och jaga hund situationer . Det fungerade jätte bra ,det var ju en test från vår sida men nu med facit i hand var det mycket bra När vi är ute promenader ser vi till att ha henne JÄTTE kopplad skulle hon bli skrämd så skulle hon försvinna .slita sig och aldrig komma tillbaka . Vi får se om någon månad om vi kan lätta ”bevakningen” . I fjällen blev hon riktigt rädd när jag gick in på en skogs väg. Troligtvis nått vilt som skrämde henne Vi skaffade en berlock att hänga runt halsen med namn adress och massor med telefonnummer bra tyckte vi även om hon har chip i nacken om hon skulle komma bort . Men hon sköter sig exemplariskt om sanningen ska fram har vi nog inte haft en lättare hund . Våra bullterriers behövt mer ”tjat” träning även om de självklart varit olika sinsemellan. Vi kan inte sluta förundrads över hur lätt lärd och lyhörd Nadja är. En sak vi förvånades mycket av och gör fortfarande är hon är väldigt kräsen med mat och hundgodis lockar inte . tjurmuskel co grisknorrar går bra. Hon är en kött hund ,våra bullterriers åt allt apelsiner, tomater mm typiskt bullisar.

Mvh. Kristina ,Alice Per och Aksel